Övervåld och spänning i Tarantions nya film

The Hateful Eight är Quentin Tarantinos åttonde film och den hade svensk biopremiär 13 januari i år. Tarantino har efter sitt genombrott på 90-talet vuxit fram som en av de populäraste regissörerna i filmvärlden, han har många fans och hans filmer blir på förhand väldigt upphypade.

Personlig tycker jag han har tappat greppet, Death Proof var en besvikelse, Inglourious Basterds överskattad och Django Unchained långt från en bra film. Därför hade man låga förväntningar på The Hateful Eight men det är förmodligen hans bästa alster sen Kill Bill: Volume 2.

Filmen handlar om prisjägaren John Ruth (Kurt Russell) som transporterar fången Daisy Domergue (Jennifer Jason Leigh) till staden Red Rock där hon ska hängas. Men på grund av ett snöoväder blir de strandsatta i en stuga tillsammans med ett antal okända personer. Precis som i Django Unchained är The Hateful Eight en western film.

I The Hateful Eight har Tarantino återanvänt två dramaturgiska berättarmodeller från hans två bästa filmer. Filmen utspelar sig stora dela i samma rum, precis som hans första film De hänsynslösa gjorde. Samtidigt berättas inte The Hateful Eight i kronologisk ordning, precis som Pulp Fiction. Något som känns Tarantino och helt rätt.

Men samtidigt saknar jag hans rappa och smarta dialog som bredvid våldet blivit Tarantinos trademark. Den fanns i Inglourious Basterds men försvann i Django Unchained, The Hateful Eights dialog är bättre än Django Unchained men långt ifrån samma kvalité som vi brukade få från Tarantino.

Det som dock Tarantino lyckas bra med i The Hateful Eight är att sätta en spännande nerv under filmen, han lämnar inga ledtrådar åt publiken utan allt kommer som en överraskning. Dessutom är öppningsscen över ett vinterklätt landskap fantastiskt snygg, den kombineras med mästerkompositören Ennio Morricones musik som han skrev till filmen.

Tillslut rundas The Hateful Eight upp med samma brutala och absurda övervåld som återkommer i alla Tarantinos filmer. Det vore förmodligen ingen film utan det, och det kryddar till verket så att det får den där perfekta Tarantino touchen och därför är The Hateful Eight en riktigt bra film.

Filmen får:

Martin Avedal