Blackkklansman – En blandning av komik och allvar


Blackkklansman_Bild_02

Regissören Spike Lee slog igenom i slutet av 80-talet med sin film Do the Right Thing där han själv spelade huvudrollen. Lees teman i filmerna brukar ofta handla om rasism och de afro-amerikanska medborgarnas situation i USA.   

Filmen Blackkklansman är baserad på en bok med samma namn och handlar om hur den afro-amerikansk polisen Ron Stallworth infiltrerar Klu Klux Klan i slutet av 70-talet. Precis som Lees tidigare filmer är den här lika laddad med rasism och ett budskap om allas lika värde.

Handling:
Ron Stallworth (John David Washington) blir den första afro-amerikansk polisen i Colorado Springs. Och efter att läst en annons i tidningen bestämmer han sig att infiltrera den lokala avdelningen av Klu Klux Klan.

Till sin hjälp tar han narkotikapolisen Filp Zimmerman (Adam Driver) som får spela Ron när denne träffar medlemmar ur klanen. Stallworth sköter kontakten över telefon och får tillslut kontakt med den nationella KKK-ledaren David Duke (Topher Grace).

Omdöme:
Blackkklansman är både en rolig och allvarlig film, den är rolig när Spike Lee genom John David Washington förmedlar sina knivskarpa skämt baserad på rasism och fördomar. Speciellt när Stallworth ringer den lokala avdelningen av Klu Klux Klan och förklara att han hatar ”negrer”.

Men samtidigt är filmen allvarlig när Lee väljer att belysa den rasism som finns och har funnits mot afro-amerikaner i USA. Framför allt i en scen när man förklarar hur en svart man blev lynchad och därefter skändad. I scenen spelar den 91-årige sångaren Harry Belafonte mannen som berättare om lynchningen.

Skådespelet är bra i filmen, John David Washington är allvarlig och rolig på samma gång i huvudrollen som Ron Stallworth. Washington har tidigare setts i TV-serien Ballers. Adam Driver som spelar Filp Zimmerman gör också ett bra jobb, Driver slog för ett par år sen igenom som Kylo Ren i Stars Wars. Den förre That ’70s Show-stjärnan Topher Grace är slående lik Duke och finländaren Jasper Pääkkönen är obehaglig som fanatisk KKK-medlem.

Spike Lee väljer även att hylla blaxploitation-genren och några av de mest framträdande skådepelarna och karaktärerna. Dessutom riktar han skarp kritik mot D.W. Griffiths klassiker Nationens Födelse som sägs att fått så stort inflytande att Klu Klux Klan återuppstod 1915.     

Slutsats:
Blackkklansman är en sevärd film som på ett bra sätt blandad komik med allvar. Det känns som att Spike Lee som alltid brukar ha rasism som tema ändå har återvänt till rötterna. Under ett tag gjorde han betydligt mer publikfriande filmer.  

Men samtidigt är inte filmen någon ny Do the Right Thing. Om man vill se Spike Lee i sitt esse ska man istället ta en titt på den filmen.  Samtidigt som slutet på Blackkklansman ändå är öppet och på ett sätt låter rasism få sista ordet.

Betyg:
M-4M-4M-4M-5M-5

Tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.