1979 hade en av världens bästa sci-fi filmer premiär, mästerverket Alien. Filmen som revolutionerade synen runt utomjordingar och presenterade ett av de äckligaste rymdmonstren på film.

Men sen den fjärde filmen hade premiär på mitten av 90-talet har de flesta försöken att bygga vidare på temat varit en besvikelse. Även om Ridley Scott tog över rodret med Prometheus från 2012.

Handling:
Rymdskeppet Covenant är på väg till en outforskad planet för att befolka den med kolonisatörer. Ombord skepp finns ca 2000 passagerare samt en besättning.

Besättningen tvingas vakna ur sin sömn då Covenant blir skadat under färden. Under reparationerna upptäcker de en signal från en okänd planet, besättningen bestämmer sig för att undersöka.

Alien: Covenant – omdöme
Prometheus var filmen som skulle ge svar på många av de gåtor som förekom i Alien-serien. Delvis gav filmen ett par svar men lämnade desto fler olösta trådar att knyta fast. Alien: Covenant skänker än samma tanke efteråt, man väljer att göra trädet större och grenarna flera.

Upplägget är detsamma som de flesta Alien-filmerna, ett rymdskepp landar på en planet. Någon får en facehugger på sig och sen bryter helvetet ut. Det känns som man inte längre vet vad man ska bygga vidare på, eller försöker man bara introducera Alien för en yngre publik.

Men Alien: Covenant faller mest på att den är ointressant och långtråkig, det finns inget nytt att berätta om. Samma gamla skepp i rymden där ingen kan höra dig skrika, samma gamla människor som gör dumma beslut.

Det som dock håller filmen flytande är att den är äcklig, dessa rymdmonster och deras sätt att fortplanta sig på ger mig fortfarande rysningar. Dessutom gräver Ridley Scott djupare i denna rymdras ursprung, vi får flera ledtrådar till hur de skapades.

Slutsats:
Alien: Covenant är en film som misslyckas att bygga vidare på det arv som Alien-serien har gett oss. Med en ointressant handling och flera platta rollprestationer har filmen inget nytt att erbjuda oss.

Vill man uppleva äckliga rymdmonster på film kan man lika gärna undvika den här filmen och se på Alien från 1979 istället. Det är förfarande en film som håller trots sin ålder, samtidigt som Alien: Covenant kommer vara bortglömd om ett par år.

Betyg:

Exodus: Gods and Kings hade svensk biopremiär den 25 december förra året och i huvudrollen ser vi Christian Bale. Filmen är en adaption på den berömda berättelsen om Moses som befriade sitt folk från slaveriet i Egypten. För regin står Ridley Scott som bl.a har Alien, Blade Runner och Gladiator på sitt CV.

Filmen tar sin början när Moses (Bale) och Ramses (Joel Edgerton) attackerar en armé som utgör ett hot mot det egyptiska folket. De strider som bröder i kriget men snart kommer de vändas mot varandra när den nuvarande Faraon Seti (John Turturro) dör.

Exodus: Gods and Kings följer den bibliska historien relativt troget vilket visar att Scott har respekt för originalverket, samtidigt har regissören den konstnärliga friheten att skapa en egen uppfattning. Och Scott som tidigare har varit kompromisslös med sina filmer Black Hawk Down och Kingdom of Heaven väljer att göra en mer publikfriande film.

Detta kan bero på att regissören de senaste åren inte alls har levererat filmer i samma klass som han tidigare har gjort, med undantag för Prometheus. Men Exodus: Gods and Kings är en storslagen visuell film där effekterna håller hög klass. När Gud släpper loss sina tio plågor är en av filmens stora höjdpunkter.  Med en bra rollista och stabil grundstory blir Exodus: Gods and Kings i sin helhet en underhållande och sevärd film.

Regi: Ridley Scott
I rollerna: Christian Bale, Joel Edgerton, John Turturro, Aaron Paul, Sigourney Weaver, Ben Kingsley
Genre: Drama/Äventyr
Speltid: 2 tim 30 min
Prod.år: 2014
Ålder: Rek. från 15 år

Betyg: