Quentin Tarantino är tillbaka med sin nionde film Once Upon a Time in Hollywood. Filmen hade svensk biopremiär fredagen den 16 augusti och i rollistan återfinns bland annat Leonardo DiCaprio, Brad Pitt och Margot Robbie.

Regissören Quentin Tarantino behöver egentligen ingen presentation. Han slog igenom i början av 90-talet och har varit en av de mest hyllade och älskade filmskaparna i modern tid. Varje ny film han kommit ut med sen början av 2000-talet har omgetts av lika mycket hype som förväntan.

Handling:

I Once Upon a Time in Hollywood får man följa TV-skådisen Rick Dalton (DiCaprio) som är på väg utför i sin karriär. Ständigt vid hans sida finns stuntmannen Cliff Booth (Pitt) som precis som Dalton har sett sitt bäst före datum passera.

Dalton som bor i Hollywood har nyligen fått nya grannar, det är filmregissören Roman Polanski och hans fru skådespelaren Sharon Tate (Robbie). Samtidigt stöter Cliff på en grupp med hippies under ledningen av Charles Manson.

Omdöme:

Efter en rad mediokra filmer från Quentin Tarantino kändes det som regissören var på väg i rätt riktigt filmen The Hateful Eight från 2015. Och någonstans känns Once Upon a Time in Hollywood som mitt i mellan. Filmen utspelar sig 1969 när Hollywood var inne i slutet av sin guldålder. Med rätt kostym, bra scenografi och coolt soundtrack lyckas Tarantino återskapa Hollywood i slutet av 60-talet.

Samtidigt förekommer flirtar med flera filmgenres som stått i centrum i tidigare Tarantinofilm. Rick Dalton är en klassisk B-skådis som spelat både antihjälte i westernfilmer och överdriva krigsfilmer, på ett hörn dyker även Hong Kong-action upp. Rick Dalton spelas av Leonardo DiCaprio som gör ett riktigt bra porträtt av en osäker men talangfull skådespelare. Han överglänses bara av Brad Pitt som är både cool och hård som stuntmannen Cliff Booth.

Once Upon a Time in Hollywood berättas i en kronologisk ordning med ett fåtal återblickar där åskådare får en inblick i vad som tidigare har hänt. I en av dessa återblickar förekommer en fanatiskt och absurd incident där Cliff Booth ska slåss mot självaste Bruce Lee.  

Dialogen har alltid varit Quentin Tarantino styrka

I Once Upon a Time in Hollywood har Tarantino fått ihop en rolig film med flera dråpliga och komiska inslag. Anslaget till filmen är fanatiskt när man får se en pricksäker filmatiseringen av hur en amerikansk TV-serie kunde sett ut under 50-talet. Men samtidigt känns filmen inte riktigt som en typiskt Tarantinofilm.

Ett exempel är Sharon Tate, Quentin Tarantino har alltid varit bra på att porträttera starka kvinnliga karaktärer, se Pulp Fiction, Jackie Brown och Kill Bill. Men Margot Robbie får mest agera snygg och sexig i filmen, trots att Robbie just nu är en av branschens mest talangfullaste unga skådespelare. Hon får bara glänsa en gång under filmen och det är i en scen när Sharon Tate går på bio.

I slutändan är det Tarantinos klassiska trademarks som på något sätt får ihop filmen. Dialogen och övervåldet har alltid varit hans styrkor så även Once Upon a Time in Hollywood. Filmen är 2.45 timma lång men det var knappt att det kändes.

Slutsats:

Once Upon a Time in Hollywood kommer att bli älskad av Tarantinos mest lojala fanbase, vilket fortfarande är stor runt om i världen. Filmen innehåller hans klassiska trademark och det är också en av de stora behållningarna.  

Det är en bra film även om det är långt ifrån en ny Pulp Fiction eller De Hänsynslösa. Någonstans saknar man den gamla Quentin Tarantino, den man fick se lite av i The Hateful Eight.

Betyg:

Filmregissören David Ayer började sin karriär med att skriva screenplays och manus till U-571, Fast and the Furious och Training Day innan han satte sig i regissörstolen. Till en början var det filmer som skildrade den tuffa och våldsamma vardagen i LA. Hans film End of Watch (2012) skildrade på en realistiskt och trovärdigt sätt två poliser som arbetar i förorterna. Nu har Ayer tagit an sig ett nytt projekt där han vill skildra en stridsvagnsenhet under andra världskriget.

Don Collier (Brad Pitt) för befälet över den amerikanska stridsvagnen Fury under andra världskriget. Han och hans besättning är rutinerade då de varit med sen kriget i Nordafrika och invasionen av Normandie. Men nu har amerikanerna tagit sig in i hjärtat av Tyskland. Norman Ellison (Logan Lerman) blir förflyttad till Fury då deras skytt dödas i strid. För den oerfarne Norman blir det här en av de värsta upplevelserna i sitt liv.

I anslaget till Fury får åskådaren sen en tysk soldat som rider på häst och undersöker ett par stridvagnsvrak på ett fält. Här skapas ett möte mellan det gamla och det nya. Kavalleriet försvann och de bepansrade monstren tog över. Andra världskriget var det första kriget där stridsvagnarna användes i en större skala och Ayer har lyckats skapa en trovärdig och realistisk bild av hur vardagen kunde se ut för dessa män som stred i en stridsvagn. Krigsglorifieringen som ofta brukar prägla amerikanska krigsfilmer försvinner när åskådaren får en inblick i hur förfärligt detta krig var.

Brad Pitts prestera på topp när han tolkar den hårde Don som samtidigt måste gå undan för att hans kamrater inte ska se hans panikångestattacker. Ackompanjerat av en stämningsfull musik skapas det i Fury en mörk och hemsk ton som sätter prägel på hela filmen. Vore det inte för filmens slut så skulle det vara en fullpoängare. Men precis som i End of Watch lyckas inte Ayer slutföra sin film på ett trovärdigt sätt. Vilket är synd då uppbyggnadsfasen är en av hans styrkor.

Betyg: