Måndagen den 12 mars hade sci-fi filmen Annihilation svensk premiär på filmstreamingsidan Netflix.

Annihilation är baserad på en bok med samma namn och är regissören Alex Garlands andra film, den första var Ex Machina med Alicia Vikander i huvudrollen.

I Annihilation dyker bland annat Natalie Portman, Jennifer Jason Leigh, Oscar Isaac och svenskan Tuva Novotny upp.

Handling:

Biologen Lena (Portrman) med ett förflutet inom det militära sörjer sin man Kane (Isaac) som efter ett hemligt uppdrag är spårlöst försvunnen. När han helt plötsligt dyker upp är det något som inte stämmer, samtidigt blir de bortförda av militären till något som kallas området X.

Området X består av en kustremsa som är täckt av något konstigt skimmer. Psykologen Ventress (Jason Leigh) har bestämt sig för att leda en expedition in i skimret för att utforska, trots att ingen någonsin kommit tillbaka från det.

Omdöme:

Ryslig, vacker och psykologisk på samma gång, Alex Garland har skapat en sci-fi film i lågt tempo som får oss att ställa många frågor men samtidigt inte ge oss några svar. Och med en underton av mänsklig existens skapas en obehaglig frågeställning vår inställning till livet.

Natalie Portman axlar den klart starkaste karaktären i den grupp som ska ge sig ut på självmordsuppdrag i området X, där möts vi av både fängslande natur och livsfarliga muterade djur allt fångat i ett vackert stilistiskt bildspråk.

Annihilation för tankarna till dataspel som S.t.a.l.k.e.r och Crysis andra verk baserade på det övernaturliga. Här vävs drömliknande scenografi ihop med post-apokalyptiska mardrömmar. Allting skapat på en relativt liten budget.

Att Annihilation tillslut hamnade på Netflix berodde på en intern dispyt på Paramount Pictures. Filmen hade amerikansk premiär i december förra året men för den internationella marknaden fick Netflix ansvara över, vilket bidrog till att filmen aldrig visades på bio utanför USA.

Regissören Alex Garland uttryckte ett missnöje över detta och ansåg att Annihilation var gjort för att se på den vita duken. Samtidigt har Netflix en större spridning så filmen har potential att nå ut till fler tittare.

Slutsats:

Annihilation är en vacker och otäck film som blanda psykologiska undertoner i en sci-fi thriller. Vill man koppla bort från alla de hjärndöda popcornfilmerna är detta är bra val.

Tillgängligheten genom Netflix gör att man kan se filmen hemma och när det som bäst behagar än. Men samtidigt kan man ställa frågan om filmen inte varit bättre på bio, dessutom undrar man ibland vad man just såg.

Betyg:

The Hateful Eight är Quentin Tarantinos åttonde film och den hade svensk biopremiär 13 januari i år. Tarantino har efter sitt genombrott på 90-talet vuxit fram som en av de populäraste regissörerna i filmvärlden, han har många fans och hans filmer blir på förhand väldigt upphypade.

Personlig tycker jag han har tappat greppet, Death Proof var en besvikelse, Inglourious Basterds överskattad och Django Unchained långt från en bra film. Därför hade man låga förväntningar på The Hateful Eight men det är förmodligen hans bästa alster sen Kill Bill: Volume 2.

Filmen handlar om prisjägaren John Ruth (Kurt Russell) som transporterar fången Daisy Domergue (Jennifer Jason Leigh) till staden Red Rock där hon ska hängas. Men på grund av ett snöoväder blir de strandsatta i en stuga tillsammans med ett antal okända personer. Precis som i Django Unchained är The Hateful Eight en western film.

I The Hateful Eight har Tarantino återanvänt två dramaturgiska berättarmodeller från hans två bästa filmer. Filmen utspelar sig stora dela i samma rum, precis som hans första film De hänsynslösa gjorde. Samtidigt berättas inte The Hateful Eight i kronologisk ordning, precis som Pulp Fiction. Något som känns Tarantino och helt rätt.

Men samtidigt saknar jag hans rappa och smarta dialog som bredvid våldet blivit Tarantinos trademark. Den fanns i Inglourious Basterds men försvann i Django Unchained, The Hateful Eights dialog är bättre än Django Unchained men långt ifrån samma kvalité som vi brukade få från Tarantino.

Det som dock Tarantino lyckas bra med i The Hateful Eight är att sätta en spännande nerv under filmen, han lämnar inga ledtrådar åt publiken utan allt kommer som en överraskning. Dessutom är öppningsscen över ett vinterklätt landskap fantastiskt snygg, den kombineras med mästerkompositören Ennio Morricones musik som han skrev till filmen.

Tillslut rundas The Hateful Eight upp med samma brutala och absurda övervåld som återkommer i alla Tarantinos filmer. Det vore förmodligen ingen film utan det, och det kryddar till verket så att det får den där perfekta Tarantino touchen och därför är The Hateful Eight en riktigt bra film.

Filmen får:

Martin Avedal