Teenage mutant ninja turtles: Out of the shadows hade svensk biopremiär den 3 juni och är uppföljaren till Teenage mutant ninja turtles från 2014. En reboot på den populära tecknade tv-serien från 80 -talet.

Rebooten är producerad av Michael Bay som fick mycket kritik för att han återigen förstört en klassisk kultserie, Transformers var den första. Men jag tyckte ändå Teenage mutant ninja turtles var en underhållande nostalgitripp, därför var förväntningarna på uppföljaren stora då karaktärer som Rocksteady and Bebop skulle dyka upp.

Filmtiteln Out of the shadows bygger på att de fyra muterade sköldpaddorna äntligen kommer ta steget ut ur skuggan när staden New York återigen hotas av den ondskefulle Shredder. Den här gången har han allierat sig med vetenskapsmannen Baxter Stockman och den mystiske utomjordingen Krang.

Teenage mutant ninja turtles: Out of the shadows är en hjärndöd popcornaction när den är som sämst. Hela filmen har Michael Bay skrivet över sig, handlingen förklaras under de tio första minuterna, karaktärerna är stereotypa och intetsägande, dålig humor och allt för tråkiga och utdragarna actionscener.

Karaktärerna var filmens största besvikelse. Casey Jones var mest korkad och inte cool som i TV-serien. Krang var bara äcklig och jobbigt, Shredder och Baxter Stockman fick begränsad med utrymme. Det var bara Rocksteady and Bebop som lyckades levererar någon form av underhållning i en annars ganska tråkig och korkad film.

Filmen får:

Den nya Turtles filmen följer delvis original serien huvudhandling. Staden New York terroriseras av en tungt beväpnad liga som kallar sig Fotklanen. Fyra mystiska brottsbekämpare tar upp kampen mot detta kriminella nätverk. Reportern April O’Neil (Megan Fox) letar efter en story och kommer i kontakt med dessa brottsbekämpare. Något som bidrar till att en hemsk händelse i hennes förflutna får ett svar.

Jag minns det som om det vore igår, året var 1990 och jag hade just fyllt 7 år. I present fick jag fyra gröna sköldpaddor i plast. Teenage Mutant Hero Turtles (Ninja byttes ut i Sverige) var det häftigaste i min värld, jag tittade varje morgon på de tecknande serierna. Därför är filmen Teenage Mutant Ninja Turtles en nostalgitripp för mig. De pizzaätande ninjorna levererar både coola oneliners och popkulturella referenser som får mig att skratta.

Samtidigt är filmens plot svag och karaktärerna stereotypa. Aldrig förut har sköldpaddornas roller varit så övertydliga. Även Megans Fox utseende förkommer som grund i flera humoristiska situationer.  Problemet med handlingen är att den innehåller en alltför vanlig konflikt full med ologiska hål. Jag kan dock inte blunda för att det blir en underhållande åktur i nostalgins tecken. Kanske dags att återuppliva Casey Jones också?

Filmen får:

Martin Avedal