För ett par år sen ställde kulturprogrammet Kobra en fråga om hur långt man får gå humorns tecken. Det handlar om Hitlerhumor, och om det var okej att driva om en av världens mest hatade män. På ett sätt besvara filmen Look who’s back den frågan.

I filmen förekommer en intressant samhällssatir och mediekritik. Dessutom blandar man spelfilmselement med en dokumentär uppbyggnad. Oliver Masucci åker runt i sin roll som Hitler och pratar med vanliga människor om dagens samhällsklimat. Något som kan ses som provokativt då man förespråkar samma ideal som Hitler gjorde.

Men det är som sagt ett försök i hur långt man kan tänja på gränserna i kulturens tecken. Oliver Masucci är både trovärdig och rolig i sin tolkning av Hitler som anpassar sig till det nya Tyskland. Filmen har dessutom ett par roliga scener där man får till de tänkbara krockar som kan uppstå om denna diktator skulle konfrontera dem.

Men samtidigt kan Look who’s back bli lite för komplicerad för att förstå. Några scener blir utdragna och den humoristiska poängen kan försvinna. Dessutom ska man alltid de dokumentära scenerna med en nypa salt. Fast iden runt filmen är såklart bra och i det vävs i slutet ihop rätt så bra.

Betyg: