Jojo Rabbit hade svensk biopremiär den 10 januari och är regissören Taika Waititis senaste film. Det är en av tungviktarna på Oscarsgalen med 6 stycken nomineringar.

Filmen är en satir som bland annat behandlar idolisering och nationalism i Nazityskland under Andra världskrigets slutskede. I rollistan återfinns bra skådespelare som Scarlett Johansson, Sam Rockwell och Stephen Merchant. Regissören själv återfinns också i en roll.

Handling

Nazityskland under Andra världskrigets slutskede, 10-årige Jojo (Roman Griffin Davis) är en fanatisk dagdrömmare som lever får nazismen. Men hela hans värld faller samman när han upptäcker att hans mamma Rosie (Johansson) gömmer en judisk flicka på vinden.

Hur ska Jojo tackla denna upptäckt som strider mot alla regler i nazismens Tyskland. Han får goda råd från sin påhittade kompis Adolf (Waitit) hur han ska bekämpa den onda fasa som dock visar sig vara något helt annat än vad han lärt sig.

Omdöme – Jojo Rabbit

Jojo Rabbit är en absurd komisk upplevelse som inte bör missas. Med en pricksäker satir lyckas Taika Waitit på ett trovärdigt sätt behandla hur idolisering och nationalism kan påverka en 10-årig pojkes världsbild.

Skådespelarinsatserna är bra där vi får se flera roliga karaktärer. Sam Rockwell spelar en butter och nedstämd f.d soldat som på grund av sin ögonskada måste träna Hitlerjugend istället för att slåss på fronten. Taika Waitit porträtterar Adolf Hitler som en korkad och naiv unge och levererar i varje scen.

Men man ska självklart inte glömma bort filmens huvudkaraktär som får smeknamnet Jojo Rabbit under sin Hitlerjugend-weekend. Roman Griffin Davis är fantastik som den 10-årige fanatikern som tror att judar har horn och Tyskland kommer segra i kriget trots att de allierade står på dörrkanten och tittar in.

Taika Waitit lyckas skapa en film som på ett komiskt sätt kritiserar nazismens hjärntvättning av tyska folket men samtidigt inte glömmer bort de brott som samma regim gjorde sig skyldiga till. Tänkarna förs till filmer som Livet är underbart (1997) och Look who’s back (2016).

Slutsats – Jojo Rabbit

Jojo Rabbit är en rolig film som kombinerar pricksäker satir om nazism och brittisk popmusik. Filmen kommer inte göra åskådaren besviken då det finns komiska inslag i nästan varje scen.

Samtidigt återfinns även scener där man visar vilka hemska brott som genomfördes i Nazityskland. Och framför allt hur lätt påverkade vissa individer kan vara och hur farligt det är.

Betyg:

För ett par år sen ställde kulturprogrammet Kobra en fråga om hur långt man får gå humorns tecken. Det handlar om Hitlerhumor, och om det var okej att driva om en av världens mest hatade män. På ett sätt besvara filmen Look who’s back den frågan.

I filmen förekommer en intressant samhällssatir och mediekritik. Dessutom blandar man spelfilmselement med en dokumentär uppbyggnad. Oliver Masucci åker runt i sin roll som Hitler och pratar med vanliga människor om dagens samhällsklimat. Något som kan ses som provokativt då man förespråkar samma ideal som Hitler gjorde.

Men det är som sagt ett försök i hur långt man kan tänja på gränserna i kulturens tecken. Oliver Masucci är både trovärdig och rolig i sin tolkning av Hitler som anpassar sig till det nya Tyskland. Filmen har dessutom ett par roliga scener där man får till de tänkbara krockar som kan uppstå om denna diktator skulle konfrontera dem.

Men samtidigt kan Look who’s back bli lite för komplicerad för att förstå. Några scener blir utdragna och den humoristiska poängen kan försvinna. Dessutom ska man alltid de dokumentära scenerna med en nypa salt. Fast iden runt filmen är såklart bra och i det vävs i slutet ihop rätt så bra.

Betyg: