Fredagen den 22 juli hade filmen The Gray Man premiär på streamingsidan Netflix. Filmen ska vara den dyraste som företaget producerat då budgeten låg på 200 miljoner dollar.

I huvudrollen får vi se Ryan Gosling som spelar en yrkesmördare anställd hos CIA. Gosling får sällskap av bland annat Chris Evans, Ana de Armas och Billy Bob Thornton i några av de andra viktiga rollerna. Örebro Tribune har sett filmen och detta tyckte vi om den.

The Gray Man – handling

Sierra Six (Gosling) börjar efter ett uppdrag i Bangkok ifrågasätta sin uppdragsgivares mål och väljer att hoppa av. CIA tjänstemannen Denny Carmichael (Regé-Jean Page) anlitar den f.d agenten Lloyd Hansen (Chris Evans). Hansen är en psykopat och skyr inga medel för att hitta Sierra Six.

Omdöme  

En blandning av James Bond och Jason Bourne, det kan bäst beskriva The Gray Man. Men här saknas charm, finess och spänning, filmen blev bara en blek kopia. Tanken förs lite åt Pierce Brosnans era där Bond åkte från plats till plats och hela tiden fick försvara sig från skurkar.

The Gray Man ska dock ha ett plus i kanten för ett flertal minnesvärda actionscener, framför allt sekvensen i Prag och klimax i Kroatien. Även en flygplansscen är cool, dock känns mycket av innehållet lånat från både Bondfilmer och andra kända och mindre kända actionfilmer.

Filmen går på halvfart första timman men när Ana de Armas på allvar kliver in i handlingen växlar filmen upp. Armas är bra och funkar bra i sina actionscener. Hon och Ryan Gosling spelade mot varandra i Blade Runner 2049, men i The Gray Man saknas all den kemi som de hade i Denis Villeneuve stilistiska mästerverk.

Ryan Gosling som är en bra skådespelare känns också blek i The Gray Man. Han är kaxig och farlig men inte trovärdig. Gosling som ändå kan spela charmig och iskall lyckas inte den här gången. Han är bättre när han spelar dramatiskt tystlåten som i Drive och återigen Blade Runner 2049.

Slutsats

Som actionfilm funkar The Gray Man för stunden, ibland blir det over the topp men några minnesvärda scener förekommer. Även Ana de Armas sticker ut då hon fått en mer färgstark karaktär att jobba med.

I övrigt blir filmen dock bara en blek James Bond kopia som saknar all charm. Ryan Gosling borde ha kunnat höja filmen men lyckas aldrig beröra, tankarna förs till hans roll i Gangster Squad, som även den bara blev en blek kopia av samtliga gangsterfilmer.

Betyg:

Den 26 mars släpptes Wonder Woman 1984 på streamsiten HBO Nordic. Filmen är en uppföljare till Wonder Woman (2017) och ingår i DC Universe, återigen axlar den israeliska skådespelerskan Gal Gadot huvudrollen.

Coronapandemins framfart har bidragit till att fler filmbolag väljer att släppa filmerna digitalt. Detta då möjligheten att gå på bio är begränsad. Wonder Woman 1984 är ett sådant exempel, filmen hade biopremiär i USA 25 december förra året men släpptes direkt för streaming i Sverige.

Handling – Wonder Woman 1984

Wonder Woman 1984 utspelar sig som titeln antyder på under 80-talet. Diana Prince (Gadot) lever ett tillbakadraget liv i Washington DC utan att avslöja sina superkrafter. Saknaden efter sin älskade Steve Trevor (Chris Pine) är stor.

Men Dianas tillvaro ändras drastiskt när en nyanställd kollega, Dr. Barbara Minerva (Kirsten Wiig) upptäcker ett magiskt föremål. Detta föremål besitter en förödande kraft som oljemagnaten Max Lord (Pedro Pascal) är ute efter samt planerar att använda till sin fördel.

Omdöme:

I slutet av 2010-talet startade en mindre trend inom superhjältegenren, man återgick till 80-talet som en grund. Exempel är X-Men: Apocalypse som utspelar sig på 80-talet medan Thor: Ragnarök återanvänder dess estetik. Även Tv-spelet Cyberpunk 2077 är ett exempel på återanvänd 80-tals estetik.

Wonder Woman 1984 skrapa dock enbart på ytan när det kommer till att använda 80-talet som grund. Vid ett tillfälle dyker spänningen under Kalla kriget upp och några skämt om 80-tals kläder förekommer. Att skådeplatsen skulle vara 80-talet har mindre betydelse för filmen.

Trots ett intressant anslag där man får se Diana Prince som ung faller filmen därefter ganska platt. Handlingen är simpel och actionscenerna tråkiga, vissa saker i filmen händer helt utan förklaring. Dock är filmens klimax ändå rätt så känslosamt och bidrar till ett bra slut.

Wonder Woman 1984 största tillgång är karaktärerna, Gal Gadot är fortfarande bra som Diana Prince och får förstärkning av en rolig Pedro Pascal och en superb Kirsten Wiig. Wiig spelar en skurkkaraktär vilket var både kul och omväxlande då hon ofta har en mer komisk karaktär.

Slutsats:

Wonder Woman 1984 är en uppföljare som inte riktigt klarar av att fortsätta på succén från den föregående filmen. Den blir mest slätstruken och inte så speciellt fantastisk.

Trots bra skådespel och en bra start och ett bra slut är resan däremellan ganska så ointressant. 80-tals temat glöms bort ganska snabbt och filmen kommer förmodligen vara lika bortglöm om ett par år.

Betyg:

Fredagen den 10 juli hade filmen The Old Guard premiär på Netlix. I huvudrollen syns Charlize Theron som fortsätter att bygga upp sitt rykte som en modern actionhjältinna.

Filmen är baserad på serietidning av Greg Rucka, och räknas på grund av det som en superhjältefilm. Netfilx och Skydance stod tillsammans för finansieringen vilket resulterade i att filmen hade världspremiär på streamingssidan Netflix.

Detta handlar filmen om

Charlize Theron är ledare för en grupp med legosoldater vars största hemlighet är att de är odödliga. Förutom att hela tiden återuppstå och läka sår snabbt är de också skickliga krigare.

På ett uppdrag blir de dock förråda och något känner till deras hemlighet. Samtidigt blir en ung amerikansk soldat spelad av KiKi Layne dödad i Afghanistan. Även hon är odödlig och besitter samma krafter som de andra legosoldaterna.

Omdöme om The Old Guard

Det är alltid lika uppskattat när en serietidningsfilm håller en sådan nivå att det är trovärdig. Självklart är en film där människor återuppstår från det döda långt ifrån realistisk men The Old Guard blir aldrig överdriven eller fånig.

Precis som förra årets stora succé The Joker väljer man att ha en seriös ton i filmen trots att förlagan är en overklig serietidning. Detta blir väldigt tydligt när huvudkaraktärerna visar upp känslor och svagheter. Samtidigt levererar The Old Guard väl koreograferade slagsmålsscener och eldstrider.

Charlize Theron visar återigen att hon kan axla en huvudroll i en actionfilm, något som blivit mer uppenbart sen succén med Mad Max Fury Road. Därefter består filmen av många okända namn även om Chiwetel Ejiofor dyker upp i en biroll, han hade huvudrollen i den kritikerrosade filmen 12 Years a Slave.

Slutsats om The Old Guard

The Old Guard är en sevärd popcornunderhållning som klassas som en superhjältefilm. Trots detta är en väldigt seriös och dramatisk film, där skådespelarna både får agera actionhjältar och mänskliga på samma gång.

Man väljer att inte avslöja för mycket information om karaktärerna i filmen vilket skapar nyfikenhet och mystik. Dock har man valt att tydligt spela på att det kan komma en uppföljare vilket inte alltid är så effektivt.

Betyg:

Martin Avedal

Will Ferrell är tillbaka med filmen Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga. Den hade premiär på Netflix idag, fredagen den 26 juni. Den handlar om en isländsk duo som ska delta i Eurovision Song Contest.

Idén till filmen ska tagit sin start då Ferrells svenska fru Viveca Paulin introducerat honom för Eurovision Song Contest. Enligt uppgifter ska Ferrell blivit fascinerad över tävlingen och sett den i flera år vilket tillslut ledde honom till att göra en film om tävlingen.

Filmens handling:

Lars (Ferrell) bor i det lilla isländska samhället Husavik. Tillsammans med barndomsvännen Sigrit (Rachel McAdams) drömmer de om att representera Island i Eurovision Song Contest.

Lars pappa Erick (Pierce Brosnan) har aldrig varit så förtjust över sonens intresse och väljer att inte stötta honom. Men en dag får duon som kallar sig Fire Saga chansen att uppträdda på Islands uttagning inför Eurovision Song Contest.

Omdöme om Fire Saga

I mitten av 2000-talet var Will Ferrell något av det roligaste du kunde beskåda på film. Med succéer som Talladega Nights och Anchorman tog han världen med storm men redan under Blades of Glory kunde man se att toppen var nådd.

I Step Brothers agerade Ferrell extremt barnsligt och filmen blev mer fånig än rolig. Där någonstans passa även Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga in. Det är näst intill att skämskudden dyker upp under filmens klimax.

Filmen innehåller flera pricksäkra skämt om Eurovision Song Contest samt cirkusen runt den. Det finns också en hel del svenskt i filmen där Mikael Persbrandt bland annat spelar en isländsk bankir som inte ville att Island ska vinna. Under ett sångnummer dyker även Loreen och John Lundvik upp.

Men Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga blir mest tramsig och inte så speciellt rolig. Handlingen känns mest absurd och innehåller mest bara massa konstiga försök till slapstick. Will Ferrells karaktär agerar mest barnsligt och naivt vilket i längden blir tröttsamt.

Slutsats om filmen

Efter att ha gått igenom de två timmar och tre minuter långa filmen saknar jag den Will Ferrell som jag såg i Talladega Nights och Anchorman. På den tiden han fortfarande var rolig.

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga såg jag mest för att se om det fanns något svenskt med, vilket till min förtjusning fanns. Men det kanske inte riktigt var syftet med filmen då den faktiskt ska driva med Eurovision Song Contest.

Betyg:

Jojo Rabbit hade svensk biopremiär den 10 januari och är regissören Taika Waititis senaste film. Det är en av tungviktarna på Oscarsgalen med 6 stycken nomineringar.

Filmen är en satir som bland annat behandlar idolisering och nationalism i Nazityskland under Andra världskrigets slutskede. I rollistan återfinns bra skådespelare som Scarlett Johansson, Sam Rockwell och Stephen Merchant. Regissören själv återfinns också i en roll.

Handling

Nazityskland under Andra världskrigets slutskede, 10-årige Jojo (Roman Griffin Davis) är en fanatisk dagdrömmare som lever får nazismen. Men hela hans värld faller samman när han upptäcker att hans mamma Rosie (Johansson) gömmer en judisk flicka på vinden.

Hur ska Jojo tackla denna upptäckt som strider mot alla regler i nazismens Tyskland. Han får goda råd från sin påhittade kompis Adolf (Waitit) hur han ska bekämpa den onda fasa som dock visar sig vara något helt annat än vad han lärt sig.

Omdöme – Jojo Rabbit

Jojo Rabbit är en absurd komisk upplevelse som inte bör missas. Med en pricksäker satir lyckas Taika Waitit på ett trovärdigt sätt behandla hur idolisering och nationalism kan påverka en 10-årig pojkes världsbild.

Skådespelarinsatserna är bra där vi får se flera roliga karaktärer. Sam Rockwell spelar en butter och nedstämd f.d soldat som på grund av sin ögonskada måste träna Hitlerjugend istället för att slåss på fronten. Taika Waitit porträtterar Adolf Hitler som en korkad och naiv unge och levererar i varje scen.

Men man ska självklart inte glömma bort filmens huvudkaraktär som får smeknamnet Jojo Rabbit under sin Hitlerjugend-weekend. Roman Griffin Davis är fantastik som den 10-årige fanatikern som tror att judar har horn och Tyskland kommer segra i kriget trots att de allierade står på dörrkanten och tittar in.

Taika Waitit lyckas skapa en film som på ett komiskt sätt kritiserar nazismens hjärntvättning av tyska folket men samtidigt inte glömmer bort de brott som samma regim gjorde sig skyldiga till. Tänkarna förs till filmer som Livet är underbart (1997) och Look who’s back (2016).

Slutsats – Jojo Rabbit

Jojo Rabbit är en rolig film som kombinerar pricksäker satir om nazism och brittisk popmusik. Filmen kommer inte göra åskådaren besviken då det finns komiska inslag i nästan varje scen.

Samtidigt återfinns även scener där man visar vilka hemska brott som genomfördes i Nazityskland. Och framför allt hur lätt påverkade vissa individer kan vara och hur farligt det är.

Betyg: