The King är en Netflix-film och släpptes direkt till streamsidan utan att ha någon global biopremiär. Endast ett fåtal visningar i bland annat USA. Den första filmvisningen ägde rum på filmfestivalen i Venedig i början av september tidigare i år.  

Handling:

Det är början av 1400-talet och den engelska kungen Henry IV (Ben Mendelsohn) har styr landet med järnhand. Men kungen är döende och han förväntar sig att bli efterträdd av sin son Thomas (Dean-Charles Chapman).

Men Thomas dör och det blir istället Henry som får ta över tronen från sin döende far. Samme Henry som valt att distansera sig från kungahuset och leva ett vanligt liv bland folket. Ett liv som innehöll mycket vin och vackra kvinnor.

Omdöme:

The King hade mycket med potential och börjar starkt. Under filmens inledning får åskådaren se imponerande skådespelarprestationer från Ben Mendelsohn och Joel Edgerton. Och ett skitigt och smutsigt svärdslagsmål mellan Timothée Chalamet och Tom Glynn-Carney.

Därefter tappar filmen sin gnista och intresset avtar. Det blir en transportsträcka fram till nästa konflikt som måste få en upplösning. Där i mellan bjuds dock tittaren på ett par snygga scener, bland annat en belägring med trebucheter. Dessutom förekommer ett lerigt fältslag som för tankarna till Battle of the bastards i TV-serien Game of Thrones. Slaget är så klart det berömda Slaget vid Azincourt.

Hur pass historiskt korrekt filmen är går självklart att ifrågasätta. Men filmen är baserad på ett flertal delar hur William Shakespeares Henriad som behandlar ett flertal brittiska monarker under medeltiden samt början av renässansen. Filmen tar genom sitt råa och smutsiga våld bort glorifieringen som kan förekomma i historiska filmer.

Slutsats:

The King kunde blivit en intressant film om konflikter och maktspel i England på 1400-talet. Den är mörk och rå samt har Shakespeare inspiration. Men istället blir det en tråkig och ointressant film som försvinner i mängden.

Filmen slarvar bort sin potential och många av de skådespelarprestationer som ändå förekommer är till ingen nytta. Det känns som man försökt skapa en Game of Thrones men helt utan spänning och oväntade vändningar.

Betyg:

Exodus: Gods and Kings hade svensk biopremiär den 25 december förra året och i huvudrollen ser vi Christian Bale. Filmen är en adaption på den berömda berättelsen om Moses som befriade sitt folk från slaveriet i Egypten. För regin står Ridley Scott som bl.a har Alien, Blade Runner och Gladiator på sitt CV.

Filmen tar sin början när Moses (Bale) och Ramses (Joel Edgerton) attackerar en armé som utgör ett hot mot det egyptiska folket. De strider som bröder i kriget men snart kommer de vändas mot varandra när den nuvarande Faraon Seti (John Turturro) dör.

Exodus: Gods and Kings följer den bibliska historien relativt troget vilket visar att Scott har respekt för originalverket, samtidigt har regissören den konstnärliga friheten att skapa en egen uppfattning. Och Scott som tidigare har varit kompromisslös med sina filmer Black Hawk Down och Kingdom of Heaven väljer att göra en mer publikfriande film.

Detta kan bero på att regissören de senaste åren inte alls har levererat filmer i samma klass som han tidigare har gjort, med undantag för Prometheus. Men Exodus: Gods and Kings är en storslagen visuell film där effekterna håller hög klass. När Gud släpper loss sina tio plågor är en av filmens stora höjdpunkter.  Med en bra rollista och stabil grundstory blir Exodus: Gods and Kings i sin helhet en underhållande och sevärd film.

Regi: Ridley Scott
I rollerna: Christian Bale, Joel Edgerton, John Turturro, Aaron Paul, Sigourney Weaver, Ben Kingsley
Genre: Drama/Äventyr
Speltid: 2 tim 30 min
Prod.år: 2014
Ålder: Rek. från 15 år

Betyg: